Started early from Kremmling with an idea that we would reach Frisco at a reasonable time of the day. The distance is only 42 miles but we knew that Frisco was on a 2000 ft  higher elevation than Kremmling and that the climb would require a lot of power and energy. In the beginning it was cold but as the sun rised so did the temperature.

As we went on we suddenly found ourselves more than halfway to Silverthorne and that without much effort. We took a break and ate some of our food and just looked at the surroundings and the nature. We decided to keep the final destination open for the day.

This turned out to bee a very good day for cycling. In the afternoon we got a tailwind lifting us up and we went all the way to Breckenridge. Without a plan for this final destination we found ourselves booked into a very nice room at a hotel in the middle of the town. Right now we are sitting in a sofa after a god meal and my guess is that we will fall asleep, still  sitting here…. 🙂

Now we have finished our first month of cycling. Looking back it has been fantastic. Yes we have already used a lot of superlatives but it is the truth!

Last state to pass was Wyoming. Started green and hilly in Yellowstone National park and turned, after a couple of days, into a high desert. Warm and somedays with headwind made this part real tuff.

But who are we to complain! In Wyoming we met guys doing something they call Tour Divide. They are cycling from Canada to Mexico following the continental divide, selfsupported and whenever possible, offroad! Incredible!

Anyway, I know that Nina is happy to be out of  ”bearcountry”. We did see a bear in Yellowstone and we met people who had seen two cubs playing close to the road just outside the park. If I saw two cubs I would wonder, were is mama bear. Looking at our tour through Yellowstone I think the traffic was the most dangerous wildlife in the park. Outside the park there was a traffic poem that can illustrate how intensive it could be. Signs with approx. 100m between said.

Sign1 We saw wildlife

Sign2 from afar

Sign 3 Then we hit them

Sign 4 with our car

Sign 5 SLOW DOWN!

Some sort of traffic sign humor… 🙂

So what about the rest of Wyoming? Well the cykling through the high desert was tuff and turned into a stretch of transportation. One strech was passing through Jeffrey City and before we got there we heard a lot of scary stories. Ghost town and very creapy they said. Well we stopped there at the bar and had a meal. It was alright but I would not like to spend the night there.

It is still amazing to us how generous people are here. We stoppet to look at a historical mark when a man and his family asked where we came from and where we are heading. So we talked a little and just when we where about to leave he gave us his card and offered a place to stay if we by any chance would be in the neighbourhood from where they live.

I must also mention our meeting with Frosty and the two Irish gentlemen Dave and Gerry. Normaly we are not so keen on stopping ing the middle of an uphill but with those guys there was no alternative. Dave and Gerry ar riding for a god cause and Frosty, well I think riding is a good cause it self so. Keep on cycling boys!

In a few day we will put up a new page with links to those we have met that have a homepage or blogg. But for now, have a look under PICS. We are now starting to add som pictures there!

If one word should describe Yellowstone it would be BREATHTAKING, becouse of the fantastics views and of the high altitude.

The nature, the wildlife and the other tourists make our four days in the park a memory for life.
We have biked along rivers were people are fishing and bears are walking, along open fields were we have seen hot springs and geysers (and bison), in the woods and over passes in the mountains.

Going through  Oregon, Washington, Idaho and Montana, with all their differences makes once head so full of impressions that its getting hard to separate it all. And this is only the beginning of our trip. Still there is much to see. Anyway day after tomorrow I believe we will pass our first 1000 miles! Worth celebrating? Yes! And we will do that in Yellowstone National Park where we have two days at a hotel. 🙂 Ahh forgot to mension, this is also when we celebrate midsummer in Sweden so lets hope we can find a pole we can use to dance ”små grodorna” around.

Last couple of days we have biked in the Rocky Mountins. Biking in those hills have been tough but worst is when we have a head wind. A uphill always follows by a downhill but headwind can keep on going all day! And sometimes it does…

But what have we seen and done? Seen a fantastic nature of course. Beautiful little towns like Virginia City and Nevada City. Almost kept as if time have been standing still for 150 years!

We parked our bikes outside the saloon. Stepped in with our bikingshoes klicking against the floor like cowboyboots and ordered a beer. I believe a whiskey would have been more accurate. Anyway it felt fun just to pretend a little. 🙂 Not to forget Jackson. They have a pool with hot spring water that was cooled down from 150 to 103 degres F. It felt so good to just float in that hot water.

Also we have met several cyclist heading in various directions. Len and Karen, a nice couple from Canada doing almost the same trail as we are. Park, the South Korean boy going by himself also towards the west coast. Not to forget Chris and Tom who are biking from Portland in Oregon to Portland in Maine. Everyone have there own goal but We share all one thoght though. Biking is a good way to travel!

Sitter i baren på Jackson Lodge, musiken är på så hög volym så det är svårt att tänka. På väggarna sitter uppstoppade bisonoxar, älgar och andra djur. Människor spelar biljard, dricker öl, ser på tv och äter middag.

Vi har gjort vårt första riktiga backpass och befinner oss nu i ”the rockies”. Utsikten är fantastisk hela tiden. Tyvärr är här mer mygg än i svenska fjällen så det är svårt att njuta fullt ut.

Goodbye Oregon and Washington. For seven days we have biked through those two states. Washington north of Columbia river and Oregon on the south side.

The people we met in these two states have been very friendly and helpful. Many people have come up and ask where we come from and where we are headed. When we were searching our way out of Portland there was always someone there to help if we where lost.
Unfortunately we have not been able to stop and see as much of the surroundings as we liked. The warm weather has completely taken the life out of us and after long days of cycling, we need to rest.

In the last two days the temperature have decreased and we got more time taking in the landskape and the nature we bike through.

In Clarkston we crossed the Snake River and entered Lewiston, Idaho.
One day in Idaho and we can se quite a difference in the landscape. More trees and vegetation makes the landscape not so dead looking as in Washington. So far we are following ClearWater River and our path is flat without any high climbs. Traffic is heavy and it is quite difficult some times to keep your line when the big trucks pass. But, so far so good!

Tomorrow we will continue following the river and we hope to see more of this beautiful part of America.

/Stefan

Tillbringar lördagkvällen i ett hett Umatilla. Bor på motel och njuter av luftkonditioneringen.
Trodde inte vi skulle längta efter moln och svalare väder.
Har cyklat längs Columbia River de senaste dagarna. Njutit av utsikten, medvinden, frukostar på ”diners” längs vägen och trevliga människor (good luck on your trip to Iowa. Ivor and Erica).
Även om vi klagar på på väder och backar så har vi det riktigt bra.

Yes or should I say no. We reached The Dalles today but the target was Maryhill. To hot, late start and mabye one climb to many made us decide to stop in The Dalles. Now we are checked in at a motel and we will continue to Maryhill tomorrow instead. The good part is that we now will have more time to drink this glas of wine that Greg so friendly wanted us to have when getting there.

Nu har vi äntligen kommit igång med cyklingen. Det är helt fantastiska vyer vi fått se. Vi har valt att följa Columbiaflodens södra sida och där kan man cykla på något som kallas Old Historian Columbia Highway. Lite trafik men väldigt kuperat. Men det är klart att ska man ha utsikt måste man först upp till utsiktsnivå. Det är ett väldigt populärt cykelstråk att cykelträna på men det är bara vi som cyklar med 25 kilos packning. Många är nyfikna och frågar vart vi är på väg och vi har också fått mycket hjälp på vägen. Det räcker med att stå still en liten stund så kommer det fram någon och frågar om man vill ha hjälp. På ett av utsiktsställena kom vi i samspråk med Greg som med en kompis Steve var ute på träningsrunda. Han tyckte det var en häftig tur vi påbörjat och han skickade med oss en slant för att vi skulle unna oss ett glas vin när vi kommit fram till Maryhill. Tyvärr har vi inte kommit fram idag som det var tänkt. Största problemet har varit värmen. På eftermiddagen har det idag varit runt 33 grader och Nina har inte mått bra av detta.
Nu ser vi fram mot en glidar dag imorgon då vi gör de återståede 30 kilometrarna på platt mark under förmiddagen när det är någorlunda svalt och så räknar vi med vind i ryggen.

Stefan och Nina

3 Juni 23:00

Igår landade vi på Portlands flygplats. Lite nervösa efter alla historier vi fått höra om alla de som fastnar i tullen och inte blir insläppta.

Direkt efter avstigning delades vi in i två led. De som var amerikaner och de som inte var det. Amerikanerna var nog tredubbelt så många som vi som inte var amerikaner men det märktes inte på genomströmningen för när de var igenom kontrollen stod hälften av oss icke amerikaner fortfarande i kö. Det skulle lämnas fingeravtryck och det skulle fotograferas. Sen genomgick man en personlig intervju. Vi hamnade framför en barsk kvinna. ”Och hur länge ska ni stanna då?” 90 dagar svarar jag glatt. Det kanske hon inte gillade för hon blängde på mig med en sträng blick sen frågade hon vad man kunde ha för sig i 90 dagar. Vi ska cykla tvärs USA svarade jag då. Glatt igen (man vill ju verka glad och trevlig) men det skulle jag nog inte gjort. För nu blängde hon strängt igen sen frågar hon lite syrligt ”Har ni inget bättre för er, har inte du ett jobb att sköta?”   Ja jo ehh… helt klart att glad och trevlig gick inte hem. Till slut var hon iaf nöjd med våra svar och släppte förbi oss med ett kort ”Have a nice stay”.

Efter att man gått igenom 1:a passkontrollen kommer man till ett rum med bagageband där väskorna ska komma fram. Eftersom vi varit så länge i kontroll 1 var våra väskor avlyfta från bandet och låg utspridda på golvet. Då allt var ihopsamlat, inklusive cyklarna i sina kartonger var det dags för kontroll nummer två. Nu var vi ju inte så många kvar så det var ingen kö att tala om. Här bestod problemet mest i att på tvären ta sig igenom alla dörrar och gångar med två cyklar i kartong. Tillslut var vi igenom och kunde på en ordnad cykelmontageplats fixa till cyklarna för att sedan bege oss in mot centrum av Portland.

Först incheckning på hotellet och sedan ut på rekognocering i närområdet. Runt hotellet finns McDonalds, Burger King, Burger Village och Dennys. Alla är det hamburgerkedjor i snabbmatskategorin. En enkel meny på McDonalds har vi hunnit med och det främst i studiesyfte. Jo den smakade precis lika som hemma, kan de kanske ha tillgång till 100% svenskt nötkött?

Idag har vi gjort stan och bl a besökt fina rosodlingar. Odlingarna, där man förädlar och driver fram rosor, låg liksom lite upp och nu förstår vi skillnaden på down town och up town. Up town tog drygt en timma och Down town max 10 minuter! Förutom denna lilla utflykt har vi också köpt på oss mat, bränsle till köket och vattenflaskor till cyklarna. Vi är redo att ge oss av! Imorgon börjar vår resa.

God natt! /  Stefan

Så här ser den ut, planen för årets cykelresa.
Seaside i väst till Washington i öst.

Välkommen att följa oss här!