Slut på semestercykling och lättsamt pedaltramp. Nu tar vi oss an Vätternrundan. Tillsammans med tusentals andra ska vi göra ett varv runt vättern. Det stora samtalsämnet här är: när kommer regnet? Vi har valt att bara titta på den vädersite som har bäst väder.

För att testa något nytt har vi i år flyttat vår starttid till tidig starttid och går iväg med grupp två som startar kl 19.32. Vi kommer inte att ha någon att ta rygg på. Osmart? Vi får se. Det kommer, iaf till en början, inte vara trångt i depåerna. 🙂
Kläder har varit ett litet bekymmer för oss. Vi är semesterutrustade. Inga blöjbyxor eller tröjor med ryggfickor att stoppa energikakor eller gottis i.
Vi får se hur mycket skav vi har när vi imorgon går i mål.
Håll tummarna för oss!

En dags vila i Kiel. Inte för att vi måste utan för att vi vill. Det ger oss tid till eftertanke på det vi hittils upplevt i den cykling vi gjort. Marocko till Sverige. Det känns inte som sju veckor sedan vi satt en natt på Arlanda och väntade på vår avresa. Galna tanten i Marocko är inte glömd men lagrad i minnet som en avvikelse av ett land/folk som annars var mycket vänligt.

Spanien, oj vad kuperat! Det visste vi väl, men hade inte fattat.
Alla var där var  så vänliga mot oss och så många tummen upp vi fick. Det känns också lite speciellt när det kommer från racercyklister ute på träning.
I Frankrike var det lite tuffare i trafiken. Köp aldrig en begagnad bil som rullat i Frankrike! Fransoserna verkade till en början lite dryga men om man bara hälsade tydligt och artigt fick man ofta ett stort leende och ett bonjour tillbaka.
Belgarna har ordning på cyklar i trafiken. Bilar stannade alltid när vi kom och det kändes lite udda att människor som promenerade på cykelbanan gick med skyldig min ut på gräset eller vägbanan för att lämna cykelvägen fri när vi kom.
Detta var lika i Nederländerna. Cykel är verkligen prioriterat.

Vi har cyklat längs Nederländernas kanaler. In och ut i både små och stora städer för att avsluta vårt utlandsäventyr i Tyskland.
Gränsen var omarkerad där vi passerade och det tog ett tag innan vi förstått att vi var i Tyskland.

Tyskland har liksom Nederländerna ett väl utbyggt cykelnät.  Det är inte alltid närmsta vägen men om man vill kan man välja att bara cykla på cykelbana. Det är förnuftigt många gånger då tyskarna inte är lika mjuka i trafiken som belgare och holländare.
Nu tar vi färjan till Göteborg där vi startar vår svenska etapp.

Vi ligger bra till i tid och räknar med lugna cykeldagar där vi bara behöver ta oss till Motala för att avsluta med ett varv runt vättern.

Igår halkade jag med foten från pedalen och satte mig rakt ner på cykelstången.  Det gjorde jätteont!
När jag står där dubbelvikt över cykeln i chock kommer det förbi ett par gubbar på racercyklar. Den ene saktar in och säger något barskt till mig på holländska. Jag förstår inte ett ord. Holländska är omöjligt att förstå.  Jag förstår ändå så pass att han tycker det är olämpligt att jag står och vilar på cykelbanan. Jag ler mot gubbjäveln och tänker säga att kom hit ska jag klämma på dina kulor så får vi se hur kaxig du är. Men det säger jag naturligtvis inte eftersom jag är väluppfostrad och eftersom jag ju inte kan tala holländska. Jag vinkar lite halvdant och kravlar mödosamt av från cykelbanan. Det här kommer jag nog lida av ett slag.

Men idag är det nationaldag i Sverige. Upp med hakan! För att uppmärksamma detta cyklar vi idag i blågult och Nina flaggar.
Heja Sverige!

Och jag är numer väldigt noga med att klicka fast fötterna i pedalerna…

Från Frankrike genom Belgien och in i Nederländerna. Det går fort att cykla genom länder när de inte är så stora. Belgien är, mellan söder och norr, två dagsetapper på cykel. Landskapet är dessutom platt och är vinden måttlig kan det gå ännu fortare.
Belgien har ett väl utbyggt vägnät för cykel men det är ingenting mot Nederländerna. Här är det som ett parallellt vägnät bara för cyklar med egna vägmarkeringar och stoppljus.
Vi har valt att cykla en rutt genom några storstäder, något vi brukar undvika, men vi ville se Bryssel och Amsterdam.

Vi fick Antwerpen och Rotterdam på köpet. Det är inte så rolig cykling i så stora städer. Man cyklar några mil ut ur en stad och så några mil i förorter för att sedan cykla några mil in i nästa stad.
Man får inte se så mycket landsbygd med sådan cykling men målet var att få se och känna lite på dessa storstäder.
I alla städer vi bott har vi lyckats hitta bra boende centralt. I Amsterdam upptäckte Nina till sin förskräckelse att vi bodde i redlight distrikt.  Det stod damer i fönster och vinkade till oss när vi gick från och till hotellet.
Nu ligger norra Belgien och Nederländerna insvepta i en tjock dimma och det har varit så i drygt en vecka.

Tidigt om morgnarna ser man bara några hundratals meter och vi har våra lysen på för att synas.
Nu kommer vi undvika stora städer ett slag. Inatt har vi bott på en camping som ligger i ett naturskyddsområde och trafikbullret är utbytt mot fågelsång.

Lite läskig natt har det dock varit. Det har blixtrat och åskat bara kilometern från campingen och det var med lättnad vi framåt tolv kunde räkna att blixtnedslag och åskmuller avlägsnade sig.