Klockan är 13.30 när vi landar i Rabat. Flygningen var lugn och bytet i Paris gick utan problem.
Efter passkontroll står vi äntligen på marockansk mark med packningen i tre stora väskor och varsin cykel i kartong.
I ett hörn av ankomsthallen skruvar vi ihop våra cyklar och stuvar om packningen för att ta oss in till centrum av Rabat. Vi saknar karta och det finns heller ingen att köpa på flygplatsen. Vi frågar en polisman om riktningen och börjar trampa ditåt han pekar.
Det tar oss inte så lång stund förrän vi är inne bland bebyggelse och inser att vi inte har en aning om vart vi ska. Frågar en kille på knagglig franska efter vägen till medinan i Rabat. Han pekar i den riktning vi är påväg. Tur.
Det dröjer inte länge förrän vi är framme i kanten av medinan. Nu ska vi bara lista ut hur vi ska hitta till vår riad. Det patrullerar poliser och militärer i små enheter och vi frågar dessa om vägen. Ingen vet hur man hittar. Det börjar kännas lite obekvämt. Framme men ingen koll på läget. Då blir vi anfallna av en skrikande kvinna som skriker och slår efter oss. Det gör inte att det känns bättre! Vi försöker skaka av kvinnan samtidigt som vi fortsätter sökandet efter var vi ska bo. Det går sådär. Vi hittar inte, och kvinnan blir vi inte av med. Inte har vi nån glädje av poliserna heller. De bara glor storögt när hon går till attack.
Tillslut ger hon upp och vi kan med lite lugn hitta dit vi ska, en riad inne i medinan.
Äntligen en fast punkt. Det är nu resan börjar. Imorgon ska vi proviantera och köpa kartor.
Crazy woman and a gentleman.
Lämna ett svar