En dags vila i Kiel. Inte för att vi måste utan för att vi vill. Det ger oss tid till eftertanke på det vi hittils upplevt i den cykling vi gjort. Marocko till Sverige. Det känns inte som sju veckor sedan vi satt en natt på Arlanda och väntade på vår avresa. Galna tanten i Marocko är inte glömd men lagrad i minnet som en avvikelse av ett land/folk som annars var mycket vänligt.

Spanien, oj vad kuperat! Det visste vi väl, men hade inte fattat.
Alla var där var  så vänliga mot oss och så många tummen upp vi fick. Det känns också lite speciellt när det kommer från racercyklister ute på träning.
I Frankrike var det lite tuffare i trafiken. Köp aldrig en begagnad bil som rullat i Frankrike! Fransoserna verkade till en början lite dryga men om man bara hälsade tydligt och artigt fick man ofta ett stort leende och ett bonjour tillbaka.
Belgarna har ordning på cyklar i trafiken. Bilar stannade alltid när vi kom och det kändes lite udda att människor som promenerade på cykelbanan gick med skyldig min ut på gräset eller vägbanan för att lämna cykelvägen fri när vi kom.
Detta var lika i Nederländerna. Cykel är verkligen prioriterat.

Vi har cyklat längs Nederländernas kanaler. In och ut i både små och stora städer för att avsluta vårt utlandsäventyr i Tyskland.
Gränsen var omarkerad där vi passerade och det tog ett tag innan vi förstått att vi var i Tyskland.

Tyskland har liksom Nederländerna ett väl utbyggt cykelnät.  Det är inte alltid närmsta vägen men om man vill kan man välja att bara cykla på cykelbana. Det är förnuftigt många gånger då tyskarna inte är lika mjuka i trafiken som belgare och holländare.
Nu tar vi färjan till Göteborg där vi startar vår svenska etapp.

Vi ligger bra till i tid och räknar med lugna cykeldagar där vi bara behöver ta oss till Motala för att avsluta med ett varv runt vättern.