Cyklingen ut ur Barcelona gick lättare än vägen in. Mindre vägar och ganska rakt mot den väg vi sedan följde mot dagens slutmål Platja d’Aro. Det var tänkt att bli en normal cykeletapp, ca 10 mil sisådär. Första dryga timman gick genom Barcelona och dess kringstäder innan vi kom ut på landsväg. Här gick vägen längs havet, men med en järnväg mellan som gjorde att vi tappade lite av känslan av havskontakt.
Vi kom iväg skapligt tidigt men det dröjer inte länge förrän mängder av racercyklister är ute och kör sina träningspass längs samma väg som vi cyklar. Vi får många glada tillrop och många tummen upp!
När vi har ungefär en mil kvar av cykling tar det stopp! Av två vägar runt en bergskam valde vi den som var längst och mest kuperad men som lovade en fin cykling längs havskusten.

Det var ungefär fyra mil att cykla för att komma till slutmål men med en liten bit kvar var vägen avspärrad helt för en triatlontävling. Ingen släpptes igenom?  En halvmil före stoppet gick en väg tvärs över bergskammen. Bara att vända tillbaka och börja klättra. Med 400 höjdmeter och lutningar upp mot 14% tar det en stund att komma upp men välförtjänt att sedan rulla utför i nästan åtta kilometer.
Över på andra sidan följer vi stora vägen som varefter går ihop med den ännu större vägen. Vi svänger efter någon kilometer in på en mack och inser att det är det inte tillåtet att cykla på motorvägen längre. Varken framåt eller bakåt. På bensinstationen står dessutom trafikpolisen och övervakar så det är inte läge att smyga vidare heller. Det är tre kilometrar vi behöver åka på motorvägen för att komma på den mindre vägen som leder till vårt mål.
Vi frågar polisen om råd.
Jo herr konstapeln vi har hamnat här på macken och har lite svårt att ta oss vidare hur ska vi göra? Han tittar lite överseende. Liksom vad är problemet? Du ser vägen där. Säger han och pekar i riktning mot förbudsskylten. Ni cyklar däråt i tre kilometer så kommer ni till er avtagsväg. Vi tackar polisen så mycket för hjälpen och kastar oss upp på cyklarna. Resten av cyklingen gick lätt och efter någon timma kunde vi checka in på vårt hotell.
Dagen efter, så kändes det igår. Kroppen var helt tömd efter tolv timmar tung cykling. Bara gilla läget och trampa vidare mot etappmål, Llanca.

Dagen började direkt med en kraftig stigning men efter att vi rullat ner på andra sidan var det helt platt! Vi hittade många fina småvägar att åka på. Trafiken är gles och i övrigt ser vi bara människor när vi åker genom de små byarna. Plötsligt stannar en bil och en äldre man studsar ut skrattandes. Är ni från Sverige? Frågar han och pekar på min svenska flagga. Jag har bott och jobbat i Göteborg säger han och skrattar. Han talar med en svenska han antagligen inte använt på länge och den blandas med en massa spanska ord. Vi samtalar en stund innan vi tar adjö. Nu har ni inte långt kvar till Llanca säger han och önskar oss avslutningsvis en trevlig resa.
Mannen har rätt. Vi har inte långt kvar och det tar inte länge förrän vi ser byn och havet.

Nu är det morgon och vi ska smälla i oss en frukost som räcker över Pyreneerna. Idag blir det vår sista cykling i Spanien. På denna resa. Ikväll är vi på fransk mark.